Citat 1 (sid 179)
Jenna ligger i sjukhussängen, den är kall och stel, och vill att mamma ska dö. Och när hon tänker det är hon rädd att taket, utan stjärnor, det finns inga stjärnor här, finns inga stjärnor mer, ska ramla ner i huvudet på henne.
Jenna kommer att förlora sin mamma. Det är synd om henne men hon vet vad som kommer att hända och hon vill att det går fort. Hon täncker alltid om stjärnorna och sin mamma som finns i hennes hjärtat.
Citat 2(sid 184)
Jag kommer inte att klara mig utan dig. Kom tillbaka. Fan, mamma. Var inte död.
Jenna har accepterat om hennes mamma. hon kommer att fortsätta sitt liv. Ändå hon kommer aldrig glömer sin mamma det gör ont hela familjen ochhennes kompisar när Liv har gått bort. Det var sorgligt att läsa de sista sidorna i boken. jag och minna kompisar diskuterade i klassrummet om det. Vi var jätte ledsen och fick prata om våra känslor en del har gått igenom det här och endel sa att hur ska jag bli om det händer mig? Sedan avrundade att man måste vara stark!!
1 kommentar:
Ja Jenna accepterade till slut sin svåra verklighet. Vi får följa hennes förtvivlan genom boken, och vi känner med henne. Ja Assma uppmanade oss alla i gruppen att vara starka.
Skicka en kommentar