Livet efter döden.

Kapitel 36 sidan 145.

"Tycker du att det är jobbigt?" undrar Jenna försiktigt.
Ullis rycker på axlarna.
"Att dom vet?" säger hon."Nej, inte lika jobbigt som det är att bo med henne."

Inom det här samtalet börjar Jenna förstå att Ullis har komplicerad livsituationen. Hennes mor är alkoholist. Hur kan man klara sig med att leva brevid en alkoholist? Om den alkoholisten är din mamma? Att se på det gör ont - ont inne i en själ. Mamma - som alltid måste vara en kärlekkälla....Mamma - som är för dotter ett könhetgestalt förvandlas till ett vrak...! Vad gör Ullis? Flyr ur verkligheten, hittar ett sällskap som hjälper att glömma vad händer hemma. Hon tar på sig "en mask" av en vulgaritet, fräckhet och självsäkerhet. Det är bekvämt för henne, så där gömmer hon sin ont.


Kapitel 40 sidan 156.

"Nej", säger hon lågt. "Den finns där även om det är ljust. Saker och ting kan finnas utan att riktigt synas, Jenna."

Här försöker Liv förklara för till Jenna vad är ett liv efter en död. Hon använder en metafor. Människor är dödliga, men ett minne kan vara evig. En människa dör men fortsätter leva i ett minne.En stjärna fortgå lysa när det blir ljust. Med vår minnet får vi förflytta sig till det förgångna, att vara med de kära. Liv dör men stannar kvar i Jennas minnet.Mammas kärlek ska alltid vara brevid,runt om Jenna, varma hennes själ...