Kapitel 11 sidan 45.
Förr om kvällarna brukade mamma komma och lägga sig bredvid henne. Då låg de där småpratade,hurlängesomhelst,om allt och inget om viktigt och oviktigt.....
Det var förr.Nu är Ennas säng för mjuk för mammas sjuka leder att ligga i. Nu får Jenna ligga ensam...
Hur ofta är mamma till sin dotter en vän under hela livet.Mamma förstår allt och alltid, hon dömer aldrig dig och accepterar dig sådan som du är.
När läste jag denna rader då upfattade jag att mamma är en riktig och politlig vän till Jenna.Jenna behöver mammas stöd.Men vilken är det elak ödesskoj! I deras lyckliga förhållande trängar in en tredje del- sjukdom.Den är en" stjuv" som stjäl tid och styrkor av två vänner-mamma och dotter. De får inte umgås så sorglöst som förre.Sjukdom påminner om sig,om sin närvaron.Jenna blir arg på den och hatar mammas sjukdom. Jenna fick av sitt öde krånklig uppgift-fortsätta leva, älska, utveckla sig med svåra vilkor,kämpa mot skräck att tappa bort sin mamma och vän Liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar