Sms från Soppero
Sidan 75
" Ibland glömde de bort henne och började prata samiska och när de skrattade blev det jobbigt. det var inget ide att visste att hon inte fattade. Så hon nöjde sig med ett leende."
Den här meningen påminner mig när jag bodde med en finsk tjej i 5 år tillsammans och hennes föräldrar bodde i kalix dem alltid pratade finska tillsammans och skrattade blev det jobbigt till mig för att jag kunde inte så jag nöjde mig med ett leende samma som Agnes i boken (sms från soppero)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar