Powered By Blogger

onsdag 23 november 2011

Läslogg - citat

Citat 1: sid 35

Till slut förklarade hon att hon var på väg ut på sin första promenad sedan hon steg upp. Hon hade ingen som helst avsikt att be den gamla kvinnan följa med men hörde till sin överraskning sig själj säga "Skulle du vilja göra mig sällskap?"

De båda kvinnorna har äntligen fåt lite kontakt. Trots att Astrid värkar vara ganska folkskygg är hon ändå nyfiken på sin nya granne. Hon lagade pankakor åt Veronika när hon var sjuk. Det visar att hon omtenksam fast om hon inte personen. Astrid följde med Veronika på promenaden. jag tror att Astrid är en snäll männska som kanske längtar efter sälskap i sit ensamma liv.



Citat 2: sid 44

Jag var enda barnet, precis som båda mina föräldrar. När jag förlorat min mor var det bara vi två kvar, min far och jag. Det fanns en tid när jag längtade efter en familj, efter syskon, efter fastrar och mostrar, farbröder och morbröder och kusiner. Nu är jag glad att det inte finns några fler. Bara huset och jag.

Jag tycker synd om Astrid att hon inte har några syskon eller släktingar. Men hon är ju ändå glad i sin ensamhet. Det låter myckrt ovaligt i den här tiden att hon har inte syskon och att inte hennes föräldrar hade det heller. Jag undrar varför hon har ändrat sig att längtar efter släktingar.

2 kommentarer:

lisa sa...

Intressant att följa er i boken och se vad ni tycker om den.

Unknown sa...

ja, jag undrar också vad de två kvinnorna bär på. Vad som har hänt i deras liv, som har påverkat dem så djupt.