En kort novell

Det var på den gamla goda tiden då jag var ett litet barn och vi hade inget krig i mitt hemland.

Mitt hemland är ett litet land i Centralasien. Det är ett bergigt land med sina vita toppar högt över 7000m, djupa dalar, strida floder och gyllene öknar. Mitt hemland är ett klansamhälle, man kan ju inte säga att det är en nation med ett nationellt medvetande. Mitt hemland är ett mångnationellt land. Där bor många olika nationaliteter. Där alla har sitt speciella språk, sin kultur, sin dialekt även i mat, kläder, musikinstrument, bemötande, tillvägagångssätt, livsbehov, levnadsförhållande, och i levnadsöde.

 Min hemstad ligger i norra delarna av mitt hemland som historiskt och riktigt namn är KHURASAN, som betyder solens land eller östers land.

Jag minns det var vår och överallt var fullt av växande gräs i Slätter, berg och det fanns många vackra backar. Tidigt på morgon väckte mina föräldrar mig för att det var dags att ta ut djuren från hemmet för att ta dem till berget som hade fin grönska för djuren där dem kunde äta och bli mätta. Min önskan var alltid att börja skolan igen som jag gått i några år men jag hade inget val på grund av brist på allting i hemmet, pengar och mat därför kunde jag inte fortsätta gå i skolan.

Jag minns att Solen sken ute och överallt var glada färger i mitt hemland. Den vackra solen som täckte över bergen och backen då min mamma ropade: ” Kom min älskling, allt är klart i ryggsäcken snart ska du i väg med djuren!”

Jag tog på mig ryggsäcken och gick med djuren ut till de vackraste bergen som var inte så lång från hemmet.

Efter 1 timme var jag i toppen på berget och det var en fantastisk utsikt över bergen. Från toppen kunde jag se hela byn och alla människor som gick. Jag brukade alltid ta med mig min flöjt och jag kunde spela och sjunga.

På eftermiddagen kom svarta moln med orkan och regn bakom bergen. Från berget kunde jag också se hela byn och plötsligt började alla människor springa då flera flygplan kom över byn. Jag undrade vad som hade hänt och blev mycket orolig. Jag skyndade mig att hämta djuren och vi gick fort tillbaka innan åskan, regnet och molnen kom, jag lämnade djuren till deras ägare. Sedan gick jag mot byn och såg flera personer och frågade dem vad som hade hänt och ingen svarade. Alla människor hade tårar i ögonen och kunde inte säga vad det var. Många människor var utan skor och sprang mot sjukhuset. Ett flygplan hade kraschat i en annan by och från min by så var det många som var piloter och som hade varit med i flygplanskraschen i grannbyn och därför sprang folk till sjukhuset för att se sina släktingar. De var så chockade så dem sprang utan skor till sjukhuset och samtidigt kom svarta moln och mycket regn över oss. Jag minns att hela byn blev alldeles mörk fast vi hade lampor på gatan. Jag sprang också till sjukhuset. Flera människor hade så ont, med fruktansvärda brännskador, flera människokroppar var helt sönderbrända och en del människor gick inte att rädda. Det var så fruktansvärt att se. Det var 40-50 personer som hade varit med i flygplanet. En del människor gick inte att identifiera. Jag gick hem och jag kunde inte äta kött på flera månader. Sedan började ett inbördeskrig mellan talibanerna och vår regering.

Jag var så rädd och jag önskade att jag kunde komma till ett annat land, jag var så rädd, jag ville inte höra mera krig och se flera människor dö. Jag har alltid saknat att kunna läsa och skriva men det gick inte gå i skolan i mitt hemland då inbördeskriget började. Sedan, äntligen, fick vi flytta vi till ett grannland och jag och en av mina bröder fick arbeta och bo i en stuga. Sedan efter 2 år kom mina föräldrar till oss i grannlandet och vi flyttade till Sverige.  Först åkte vi via Tyskland och samma dag fick vi åka med ett annat flygplan från Tyskland till Stockholm, sedan kom vi till Luleå. Invandrarservice hade ordnat en lägenhet till oss.

Efteråt kom flera hemska drömmar, minnen från mitt hemland men nu har jag bott i Luleå 11 år och jag minns inte mer, jag drömmer inte om att människor dör, ser inte, hör inte människor fara illa och jag mår mycket bättre nu.

Jag träffade sedan en svensk kvinna och vi fick 2 vackra barn tillsammans. Vi bodde tillsammans i 7 år, sedan separerade vi för att vi inte längre var kära i varandra.

Jag hade ingen egen bostad och bodde hos min mamma och pappa i deras lägenhet fast i ett förråd och sociala myndigheten ville inte hjälpa mig att få en egen bostad. Då träffade jag en svensk tjej på Komvux som heter Linda, där jag studerade svenska och där vi båda studerade till undersköterska. Linda sa till mig att vi skulle gå till NSD och att vi skulle berätta min historia. Jag var så ledsen eftersom jag har 2 barn med min före detta svenska kvinna och sociala myndigheten brydde sig inte om jag var tvungen att träffa mina barn utomhus i minusgrader. Jag fick inte hjälp av sociala myndigheten att kunna få en egen lägenhet eftersom jag inte hade ett fast arbete, för att jag hade endast försörjningsstöd av den sociala myndigheten. Den svenska reportern på tidningen tog mitt telefonnummer och sa att han skulle granska detta hur det verkligen låg till i saken, om det var så som sociala myndigheten hade sagt att dem inte hade några lägenheter att hjälpa utsatta människor med. Sedan ringde den svenska reportern och frågade mig om han fick skriva om mig och mina två barn i tidningen och det fick han. Två nyhetstidningar och en kvinna från Tv4 kom och gjorde reportage med mig och min två barn. Vi blev så glada och lyckliga. Sedan hörde helt plötsligt sociala myndigheten av sig, då fanns det tydligen lägenheter och till slut fick jag en egen lägenhet i Luleå. Mina två barn blev så lyckliga att få kunna leka och få vara hos sin pappa inomhus och för att dem inte behövde stå ute och frysa när vi träffades och hela min familj blev så jätteglada för att jag fick en egen lägenhet.

Nu studerar jag på Komvux och jag har gift mig med en kvinna från mitt hemland, och vi har fått en jättevacker flicka tillsammans som heter Sofia. Min fru studerar tillsammans med mig på Komvux nu och hon lär sig svenska, mina två pojkar med min före detta svenska sambo träffar jag ofta och livet är bara bra. Detta är min livshistoria som jag ville att ni skulle få ta del av och jag önskar verkligen från mitt hjärta att alla människor ska få ha ett bra liv.

Navid Farhadi.

”SÅ ÄR DET BARA!”

Många sjuka får inte hjälp i rätt tid när de behöver.

       Stig Claesson novellens handlar om att en man ville träffar en vän som satte ensam i sin lägenhet. När han kommit i lägenheten märkte att vännen är jätte sjuk och hostade jätte kraftig, pågrund av cigarr, också han känner inte frisk manen igen. Han blev orolig och hittade en sjukhus kort vid telefon. Han ringde och sjuksyster svarade att doktorn var på lunch. Han berättade allt for henne och hur är orolig for honom. Sjuksyster sa att vi har tystnadsplikt och kan inte pratar med en vän bara med familjen pratar vi. De diskuterade mycket tillsist manen fick bara ”SÅ ÄR DET BARA!”Han blev arg att vi är broder och måste hjälpa till varandra som en biblisk mening. Han ville inte någon förklaring till varför det förhåller sig så.

·        Jag vill framhålla att det är bra man känner sig ansvarigt för andra människor men, man måste hitta rätt väg att hjälpa.

·        Felet är att friskman har gjort, han måste ringa till akuten 112 eller skjutsa honom till vårdcentral.

På kuriren läste jag och blev chockat! En 50årig man som sökt akut hjälp på Sanderby sjukhus på psykiatrin blev ihjäl frusen utanför sjuk huset. :((

       Vad är faktumen? det går inte att förneka att finns inget arbetsmoral därför att, många sjuka får inte hjälp i rätt tid när de behöver.

Min ståndpunk är att måste i media visar filmer och debatter om folk mer lära sig om arbetsmoraler.

/Ladan-2012/06/03

alkohol

alkohol hamnar i tonåring hand

alkohol är inte så mycket vi snacka om idag när de gäller alkohol hamnar de ganska mycket i tonåring händer idag ser man mer att tonåring och ungdomar dricker mer alkohol men de inte så många av ås som vett hur farligt är alkohol och tobak de inte så många som inte blir sig om de heller fast man får ser ganska mycket fakta om alkohol de leder till allvarligt våld och bli olika som de ser utt idag så är inte förbättrare för de många av Vux snar och ungdomar 20 till 45 år som köpa ur till tonåringar en Dell föräldra som tycker de okej och tillåta sina barn mellan 18 till 25 att dricka alkohol vi vett hur farligt de än är så komma de enda var lagligt idag är de ganska lätt för tonåringar att får tag på alkohol och en del åka ner till Danmark och Tyskland för att köpa alkohol men fråga är var hamnar dom alkohol sen jo till tonåringar fast dom vett hur farligt de än är när de hamnar på tonåring handen vad som komma leder till sen så komma Vux snar att inte köpa utt. till dom så läget de är lagligt och så kladd för pengarna skuld

min åsikt på alkohol att vi mäster meddela om förädlar som har barn att de fasligt med alkohol att föredra ska har mer kol på sina bran hur farligt är alkohol och allvar skada de kan ledder till att man kan har kul och festa utan alkohol fast vi vett så komma de inte blir kommunen och systembolag borde har mer kol satsar mer hårda regler på dom som köpa ur alkohol till tonåringar mer Vux snar köpa ur alkohol de mer alvarligt skadar och våld komma vi mer får ser om de i framöver de står mer promplem komma ungarna får när dom blir äldre då är de stor ryst att dom hamnar i dåliga gäng skolhåll kom alltid först sen komma de kriminell gäng

                                                                                                                  Kulrat witsanu

Städa upp efter sig!

Jag tycker att alla stranden är underbara, värdefullt för kommuninvånarna i Luleå.

Men varför är så smutsiga i alla stranden i Luleå kommun och vem är ansvarig för detta?

Vissa folken har råd att åka finaste, vackraste, underbara och renaste stranden men vi stackarna ska vara här varje sömmarna som inte har råd att åka någonstans.

Jag tycker att Luleåkommun måste rensa och städa upp allt skräp från stranden och sätta upp skräplådor några i varje stranden för att kunna folken njuta och koppla av stranden.

Var snällt alla strand älskare skulle kunna städa upp efter liten av koppling får stranden Tack.

Hälsningar från Natur och strand älskare

Respekt i klassrummet!

Jag tycker att alla elever måsta ha respekt i klassrummet och till lärarna för att vi är vuxna människor vissa elever tycker jag har för litet respekt i klassrummet och till lärarna.

Respekt är ett steg upp till bättra underbara liv är i framtider.

Hälsningar från Komvux grundläggande elever

insändaren

               Återinför förmögenhetsskatten

Jag håller med personen i insändaren. Jag tycker att många arbeten skulle ha högre lön.
Vad är det för vits med att sänka skatten om man i samma veva
höjer avgifterna på t.e.x. A-kassan.

Insändaren tycker att det är orättvisa löne mellan olika slags jobb. Ock han tycker
att sänkta skatter löser inga problem när man höjer alla andra avgifter istället.
Sen tycker han att vi ska återinföra förmögenhetsskatten så att dom som är rika
ska bidra till att hjälpa dom som inte har så mycket.

novellen

Anekdot för sänkande av arbetsmoralen 1) Jag tror att han antingen är rn vanlig turist som tar bild eller så kan han vara fotograf, nyfiken man som vill hjälpa fiskaren att bli rik, ger rådoch tänker på pengar vilket han tror att det är lycka. "överdrivna i denna flinka artighet" Han var artig mot fiskaren och började sätta igång ett samtal ställer frågor och ger råd till fiskaren hur han kan bli rik om fiskaren följer hans råd.
2) Han försöker/ vill att fiskaren ska slippa jobba mycket i framtiden. Först ska han jobba mycket få in pengar sedan ska han njuta av dem pengarna och leva lyckligt. "Han trot en gång att man arbetade för att en dag inte behöva arbeta mer" Det han vill är att hjälpa fiskaren att bli rik och lykligt, därför ger han råd.
3) Att uppleva lycka är individuellt. Får en person kan lycka vara att må bra, vara frisk, för andra kan det vara hälsa, arbete, att vara med familje, fritidsintresse osv. Alla har olika syn på lycka. Det beror på ex. om man är sjuk och får inte äta något man tycker om, sedan när man blir frisk och får äta det då är man lyckligt= lycka.
Vinter vid grand central1) Damen har alltid köpt tidning från dem för att hjälpa de hemlösa, hon kanske inte läste det men köpte ändå för att det ska få in pengar till de hemlösa. Därför tackade hon nej till mannen när han ville ge tidningen gratis eller som present till henne. Mannen reagerade inte speciellt mycket över att kvinnan lämnade tidningen han förstår att kvinnan köpte den för att man ska få in pengar och att hon brydde och tänkte på de hemlös.
2) Genom att tala med honom och visade att hon brydde sig om tidninsförsäljarn och gav honom pengar för det han gör säljer tidningar för att hjälpa de hem lösa.
3) Man vill inte ta emot någonting från de fattiga i detta fallet var det tidningsförsäljarens tidning. För att man tänker eller tycker att dem har jobbat/ jobbar hårt och fått detta sedan ger mig utan någonting. Därför ger man någonting istället får ta. Många fattiga tycker jag har stort hjärta vet vad livet går för eller handlar om det är att leva så bra det kan hålla om varandra familjer respekt osv. När dem ger någonting till någon så förväntar dem att den personen accepterar det annars känner / tycker dem att den present eller saken jag gav dem var odugglig, billig osv. De dem har erbjuder dom om de vill.
Så är det bara1)Han vän är sjuk och ensam därför ville vännen ditt och se hur han har det ovs. Han ser att vännen är sig inte likt har gåt ner i vikt förvirad och känner inte igen han nästan. Kollar runt hittar Nr till en läkare som han har tid hos om tio dagar, ringer försöker förklara till en sjuksyster hur det ligger till men hon sägger inget för att hon har tysnadsplikt. Mannen vet inte vad han ska göra efter det och han kan inte se sin vän på det viet.
2) efter detta samtal borde han ringa efter hjälp vilket blir ambulansen eller hitta Nr till brorsonen och kolla efter. Det första är att han ska lägas in på sjukhuset det måste vara något fel när man går ner i vikt så mycket.
3) sjuksystern för att hon tar det inte på alvar när han berättar om sin väns situation. Om personen hade hemtjänst skulle skulle det varit deras ansvar att se efter hur han mår osv.

citat kort kjol

Våldtäkterna är bara början på Myrans helvete. Hon stöter på en oförstående läkare som vill sy hennes sargade underliv utan bedövning. Killarna säger till sina vänner att Myran visst var med på det hela och att det till och med var hon som var den drivande parten! Vart hon än går stöter hon på någon som vet vad som har hänt, vet vad hon är och Myran kan inte förstå hur hon skall klara sig igenom det här. Och kanske var det hennes eget fel? Hon var ju trots allt fruktansvärt full och hon hade ju en ganska kort klänning på sig…

Jag anser att mammornas beteende har stor betydelse över hur flickorna agerar och reagerar. Det verkar inte som att flickorna har särskilt nära förhållanden till sina mammor, att de liksom inte kan prata med varandra om allt vad dem känner utan håller det mesta inom sig. Myran berättar mer om vad hon känner för hennes bästa kompis Cilla. Om jag hade varit tjej och råkat ut för en sådan här fruktansvärd händelse hade jag velat kunna prata med min mamma och mina närmaste vänner direkt och känna att de bryr sig om mig och att de finns där för att stötta mig. Då hade det säkert varit lättare att genomgå och klara av hela processen. Jag hade velat bli tröstad och hela tiden höra att det var gärningsmännens fel och absolut inte mitt, att det inte spelade någon roll vilka kläder jag hade på mig eller i vilket tillstånd jag var. Jag hade velat känna mig stöttad från alla håll och kanter så att jag hade orkat fortsätta mitt liv och försöka lämna hela händelsen bakom mig. Men det är klart att en sådan här sak inte skulle gå att glömma, jag tror att alla tjejer och kvinnor som någon blivit våldtagna fortfarande är rädda för att det ska hända igen och att de har ett sår i både hjärta och hjärna som aldrig kommer att försvinna. Tyvärr så kan vissa minnen aldrig suddas ut.